"Var det trevligt?" frågade mamma nyfiket samma sekund som jag kom in genom dörren.

Hon stod i öppningen in till köket med ett glas vatten i handen. Det korta håret såg nytvättat ut och på sig hade hon en grå kofta och ett par svarta jeans. Hon såg lugn ut, fridfull.

Jag nickade och började knyta av mig skorna, förväntade mig att hon skulle försvinna tillbaka in i köket och fortsätta med var hon nu gjort innan jag kommit hem men hon dröjde kvar, iakttog mig. Jag kände på mig att det var någonting hon funderade på men förmådde mig inte att fråga.

"Så...", sa hon plötsligt med ett lätt reserverat tonfall. Som om hon var irriterad på att jag bara satt tyst. "...vem är hon? Lika gammal som dig eller?"

Det var som om luften gick ur mig. I vanliga fall brukade jag inte alls ha någonting emot att prata länge och väl med mamma. Våra konversationer brukade hamna om allt möjligt och kunde hålla på i timtal men den här gången var någonting annorlunda. Det var som om jag inte ville dela med mig av det som hänt. Som om jag ville ha Astrid för mig själv.

Jag reste mig och greppade tygväskan jag haft med mig. I den låg min telefon och även en skiva Astrid lånat mig. Hon sa att jag skulle lyssna på den. Att den var någonting särskilt. "Hon är sjutton, precis som jag och jättetrevlig. Verkligen."

Mamma ryggade tillbaka en aning. Hon hade uppfattat irritationen i mitt tonfall och fick ett oroligt uttryck i ansiktet. "Vad bra då." Svaret var korthugget men inte på ett argt sätt. Snarare besviket. Jag hade inte samvete nog att känna mig skamsen utan nickade bara och gick förbi henne, mot mitt rum.

Det första jag gjorde när jag stängt dörren bakom mig var att börja rota bland flyttlådorna efter den som kunde innehålla min gamla skivspelare. Det var ingen speciellt dyr sådan utan en rätt liten och plastig. Ovansidan var skrikigt rosa och sidorna gråa. Jag minns hur lycklig jag blivit när jag fått den. Jag hade legat på sängen en hel dag och lyssnat igenom alla mina gamla melodifestivalskivor, en efter en.

Längst ner i en av de första lådorna jag tittade i låg den, inlindad i en gammal t-shirt som jag inte använt på hur länge som helst och mest troligt aldrig skulle använda igen. Jag lyfte upp den och kopplade in den i ett uttag intill sängen, tog fram CD-skivan. Den såg rätt ny ut. Klisterlappen som talade om att hon lyckats hitta den på en rea satt kvar och ytan var blank, orepad. Short Movie; Laura Marling. Framsidan föreställde tre berg, alla i olika färg. De såg ut att vara målade i vattenfärg.

Jag stoppade in skivan i spelaren och tryckte på play. Det var en mjuk röst som började sjunga. Vaksam men med en viss säkerhet. Som om hon verkligen menade varje ord.

I think you were wrong.
You said I can't love.
I was put upon this earth not by any God or master to know you somehow.
In some bar someday I would see your face.
I don't believe this shit.
I was doing fine without it.
Now I can't walk alone.
I can't walk alone.

Jag vaknade av att dörren öppnades och mammas ansikte tittade in på mig. Hon såg förvånad ut över att se mig liggandes på sängen, halvt blundandes.

"Sover du?" frågade hon och höjde ett ögonbryn.

Jag satte mig upp. Musiken strömmade fortfarande ur spelaren som stod bredvid mig på sängen. Ord som klumpade ihop sig i den rätt märkliga situationen, utan mening.

"Nej jag..." började jag och skakade på huvudet. "Inte längre."

Mamma, som såg oroad ut nickade över axeln. "Det är middag. Jag ropade på dig men du svarade inte så jag tänkte att..."

"Jag kommer", avbröt jag och pausade musiken. "Strax."

Hon nickade och försvann tillbaka ut i köket. Ljudet av vattenkranen och porslins som flyttades omkring hördes svagt. Jag kände mig tom. Som om någon tagit all min energi och lämnat mig hopplöst förvirrad. Saker hade gått så fort. Ena dagen såg jag en tjej med blont hår och slitna martens utanför en skivbutik och nästa dag satt jag hemma hos henne, ivrigt pratandes om livet. Det kändes så enkelt då men nu som någonting jag inte riktigt kunde greppa. Jag förstod inte hur jag skulle hantera hela situationen. Vad var vi? Hur var vi? Varför var vi?

Vem var jag?