Det var en vanlig dag i april, mellan skymningstiden och morgondagen.

Det luktade jord och vårvinden slog till mig. Mitt hår fladdrade fram och tillbaka längs min ryggrad.

Det var grått och det var molnigt.

Men jag var förälskad.

Så vart jag än tittade var det belagt i någon sorts glans av damm.

Något så eteriskt som ljuset av en eldfluga under månen.

Regnet fick det att se ut som allting var lika skimrande och strålande som melodin han spelade den natten.

Under denna katastrof av stjärnor.