Visst hade jag varit på ett antal fester förut. Det hade varit i samband med mitt kompisgäng i Örebro. Vi brukade dra dit tillsammans, dricka alldeles lagom och sedan landa hemma hos den som bodde närmast den platsen där festen hållit hus. Jag hade aldrig upplevt att vara så full att jag fått minnesluckor, hade aldrig någonsin lidit av en baksmälla. Jag var vad man kunde kalla "mellanmjölk." Lagom.

Den här festen, däremot var någonting helt annat. Jag hade aldrig sett så mycket fulla ungdomar på en och samma plats. Folk klängde på varandra, rörde sig svettigt till musiken. Redan då jag kom in i lokalen ångrade jag mitt val av kläder. Jag hade på mig ett par tajta, svarta jeans och en långärmad, svart crop top. Det var på tok för varmt. Tur att jag valt att sätta upp håret i en rätt slarvig knut. Det var väl dock det som ansågs som snyggt?

Folket omkring mig var klädda i korta klänningar och kjolar, shorts och linnen. De var hårt sminkade. Det var väl vid sådana här tillfällen man kunde ta ut svängarna ordentligt, vara vem fan man ville. Killarna hade mörka byxor tillsammans med antingen en t-shirt eller en skjorta. Här och var såg jag vara överkroppar. Det hade alltså redan hunnit spåra en aning.

Jag kastade en blick på Malin, som såg stressad ut. "Det blir kul?" Jag var nästan tvungen att skrika för att hon skulle höra mig över den höga musiken.

Hon vände sig mot mig. "Det brukar inte vara såhär. Men det blir ju vad vi gör det till. Kom." Hon tog min hand och drog mig genom det stora rummet, bort mot vad som verkade vara en bar. Det förvånade mig att de fick sälja alkohol på en fest med anknytning till en gymnasieskola.

Vi köpte varsin öl för en alldeles för högt pris och snirklade oss sedan ut i folkhavet igen. Kajsa och Josefine hade inte kommit än. Det gjorde mig egentligen ingenting då jag trivdes ganska rätt bra med bara Malin. Hon började dansa obrytt, sträckte upp armarna i luften och rörde sig i takt till musiken. Hon var ungefär lika lång som mig och hade, om jag ska vara ärlig, en väldigt snygg kropp. Hyn var mörkt solbun. Jag hade flera gånger fått känslan av att hon var av utländskt ursprung men hade hittills inte vågat fråga henne.

Efter ett tag kändes det som om jag skulle svimma av värme. Syret höll redan på att ta slut i det rätt stora rummet och musiken som dånade bidrog till en lätt huvudvärk. Jag gestikulerade till Malin att jag tänkte gå ut en stund men hon verkade inte bry sig utan dansade bara vidare.

Jag trängde mig genom folkmassan mot det hållet där, om jag inte minns fel, dörren var. Utomhus var det än så länge ganska ljust. Det var en varm augustikväll. Vinden blåste lätt och fick huden på mina underarmar att knottras.

Oklart om det bara var tur eller rent av ödet men den första personen jag fick syn på när jag kom ut genom dörren var en tjej med lugg och Martenskängor. Hon stod tillsammans med tre andra från hennes gäng. Mellan fingrarna höll hon en cigarett som hon långsamt förde till munnen. I vanliga fall tyckte jag inte om folk som rökte. Min morfar gick bort av cancer och jag var fast övertygad om att det var på grund av alla åren han varit rökare. Jag minns att han alltid brukade sitta ute på verandan, blossande på sin pipa. Det var någonting idylliskt med det. När jag var liten tyckte jag rent av att det var mysigt.

Jag blev med ens obekväm och såg mig omkring. Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Förutom Astrid var det den blåhåriga killen jag brukade se henne med. Jag gissade på att de var tillsammans, eller i alla fall på väg att bli. Till höger om honom stod en annan tjej. Hon hade långt, mörkrött hår som hon satt upp i ett par höga tofsar. Hennes ansikte var runt med en lite uppnäsa och ett par fylliga läppar som hon målat röda. Den fjärde personen var en kille med brunt lockigt hår och ett par runda glasögon. Han passade verkligen i dem, de fick honom att se om möjligt ännu mer estetisk ut. Även han rökte.

Trots att jag gjorde mitt bästa för att inte dra till mig någon som helst uppmärksamhet fästes snart ett par klarblåa ögon på mig. Det var som om hon sträckte på sig när hon la märke till mig, droppade cigaretten på marken och trampade på den. Hon sa någonting till sina vänner som nickade. Några sekunder senare var de borta, försvunna bland allt folk i festlokalen.

Astrid såg åter igen på mig. Jag hade svårt att veta hur jag skulle bete mig. Om jag nu var intresserad av att lära känna henne var det väl lika bra att stirra tillbaka, se vad som skulle hända. Det var trots allt fest och folk gjorde dumma saker. Plötsligt gjorde hon en gest, en lätt nickning, som tydde på att jag skulle följa med. Hon började bortåt, längs gångvägen mot stan, vände sig om och nickade återigen mot mig.

Mitt hjärta började slå hårt i bröstkorgen. Alla tankar på Malin, som troligtvis fortfarande dansade i det svettiga folkhavet, var som bortblåsta. Istället sprang jag med osäkra steg efter henne. Vart det nu var.